Filmer, Skivor

Är kvinnliga artister diskriminerade av svenska kritiker?

I veckan uppmärksammade @tobiasnorstrom att First Aid Kits senaste skiva var den första skivan av kvinnliga artister sedan M.I.A:s Kala (2007) att få högsta betyg av Aftonbladet. Det lät orimligt. Är kvinnliga artister diskriminerade av svenska kritiker?

Med denna utgångspunkt började jag undersöka hur betygsättningen såg ut för kvinnliga artister och regissörer. Jag var övertygad om att en viss diskriminering fanns, men slutsatsen skulle bli en helt annan.

Betyg för kvinnliga musikartister

Jag har gått igenom de högsta betygen som de största svenska tidningarna satt i sina albumrecensioner. Så här ser fördelningen ut när det gäller manliga och kvinnliga artister samt band som består av båda könen.

Skivrec-per-kön

Dagens Nyheters recensenter är mest generösa med att ge högsta poäng till kvinnliga artister, närmare 25%. I botten hittar vi Metro och Sydsvenskan som endast ger var tionde fullpottare till en kvinna.

Betyder detta då att kvinnor får lägre betyg än män? Ja, fast ytterst marginellt. Tittar vi på utbudet av skivor av manliga respektive kvinnliga artister ser det ut så här:

Skivrec-per-kön-utbud

23% av skivorna som släpps i Sverige görs av kvinnor och 18% av de högsta betygen går till dem. För att få en helt jämlik fördelning skulle andelen högstabetyg till män gå ner med 5% och istället läggas på kvinnliga artister.

Betyg för filmregissörer

För filmregissörer ser fördelningen ut så här:

Filmrec-per-kön

Här hamnar Metro i topp med 24% högstabetyg till kvinnor medan Sydsvenskan återigen ligger i botten med ynka 7%.

Totalt följer fördelningen av betyg per kön nästan exakt könsfördelningen av regissörer för de filmer som går upp på svenska biografer:

Filmrec-per-kön-utbud

Så vad kan man dra för slutsatser av det här? Diskrimineringen är liten när det gäller skivrecensioner samt obefintlig när det gäller regissörer. Däremot är det häpnadsväckande hur stor den manliga dominansen är i dessa branscher.

Enligt SCB är yrkena med mest ojämn könsfördelning barnmorskor (99,7% kvinnor), tandsköterskor (99,6% kvinnor) och golvläggare (99,4% män). Jämnast fördelning är det mellan läkare, arkitekter och marknadsförare (49-51% kvinnor/män). Musikbranschen hamnar i paritet med it-branschen och vaktmästare medan filmregissörer har samma könsfördelning som busschaufförer och civilingenjörer i maskinteknik.

Standard
  • Jan Bengtsson

    Hej! Din slutsats att skillnaden mellan män och kvinnor är marginell och kan bero på slumpen (enl. citat i ETC) tror jag inte är helt korrekt. Övervikten till mäns fördel borde väl vara 5+4% i alla fall dvs. kring 10 %. Har jag fel? I vilket fall så hade det gått att räkna på om det kan bero på slumpen men du ger inte all information i din blogg. Dvs. 1. Hur många skivor gjorde kvinnor och hur många fick högsta betyg. 2. Hur många gjorde män o hur många högsta betyg. Sedan är det bara att göra ett statistiskt test och se om det skiljer sig från slumpen – chi-2 eller G-test. Om du ger siffrorna i en kommentar kan jag göra det, så vet vi vad data säger. Hälsar Janne B på SLU

    • Hej! Utbudet är taget från senaste året medan recensionerna är från 2006-2014. Det är inte optimalt men jag har inte resurser att manuellt gå igenom flera tusen skivor och avgöra kön. Här är datan:

      1. 133 skivor (23%) gjordes av kvinnor senaste året. 140 fick toppbetyg (2006-2014) av någon av de utvalda redaktionerna.
      2. 422 skivor (72%) gjordes av män senaste året. 582 fick toppbetyg (2006-2014) av någon av de utvalda redaktionerna.

      3. För blandade konstellationer var det 30 resp. 48.

      • Janne B

        Hej igen!

        Nu ska man inte dra för stora växlar på statistik, och i det här fallet (jag förstår att du inte har tid att gå igenom allt) kan man göra på två sätt, båda egentligen inte korrekta (om man är forskare). Och det hela bygger ju förståss på att jag tänkt rätt (vilket jag inte är helt säker på; hade varit lättare om man hade haft data per år …):

        Antingen räknar man (1) om siffrorna på de högsta betygen till medelvärdet för 1 år (då delade jag 140 resp. 582 med 8 år) och jämför direkt med vad man förväntar från antalet kvinnliga (F) och manliga (M) skivor från sista året. Eller också tror man (2) att det totala antalet skivor under de 8 åren har varit lika (tveksamt) så att man kan gånga 555 med 8 och sedan få fram det förväntade antalet F resp M-skivor. Tänker jag mej.

        Om man gör på sätt 1, så är det något färre F-skivor än förväntat men inte vad man brukar kalla signifikant (dvs. det verkar inte skilja sig från slumpen) (observerat antal F-skivor 17,5, förväntat 21,6; ingen stor skillnad direkt).

        Men om man gör på sätt 2 så blir det en signifikant lägre andel F-skivor som har högsta betyg. Om det är OK att gånga med 8 vad gäller antalet skivor totalt (borträknat blandade) så skulle man förvänta sig 173 F-skivor med högsta betyg men hittar bara 140, och det är mindre än 1 chans på 100 att det beror på slumpen.
        Jag håller med om att det inte är en STOR skillnad, men eftersom jag tror att metod 2 kommer närmare verkligheten har jag svårt att se att det enbart är en slump.

        Spelar detta någon roll? Jag tror det, det är just sådana här små och ofta undermedvetna skillnader i hur kön (eller andra kategorier) behandlas som gör att vi har t.ex. underrepresentation av kvinnor bland forskare, fast det finns (ofta) fler studenter och doktorander som är kvinnor. Och om man visar på siffror är det ett (av många) bra sätt att belysa hur olika vi behandlar människor, utan att egentligen mena det kanske.

        Förlåt att jag tagit upp din tid med detta, men jag reagerade på den där artikeln i ETC idag och tänkte att det borde gå att få klarhet. Men det är kanske inte så klart ändå – hoppas du ändå uppskattar denna förvirrade feedback.

        hälsar Janne B

        • Hej Janne och tack för tiden du lägger på detta. Alt. 2 bortser dock från att andelen skivor som släpps av kvinnor/män har varit konstant. Så behöver det inte vara och min känsla är att andelen kvinnliga artister ökat.

  • Mario RushRoll Beat McMegaman

    Finns det någon grundförutsättning att män och kvinnor gör exakt lika bra musik som alla utgår från?

    Eller kan det vara så att kritiker överlag föredrar musik av män eller musik av kvinnor? Om ja, varför?

    Kan det kanske t.ex. vara så att män anstränger sig mer eftersom de är mer etablerade i branschen överlag och känner större motivation? Eller att kvinnor har större hunger när de skriver musik vilket resulterar i att de gör bättre låtar?

    Har kvinnliga musiker samma förutsättningar som manliga?

    Det är frågor som kan tyckas långsökta, men som är värda att ställa istället för att okritiskt utgå från att kvinnor och män gör exakt lika bra musik och därför ska få precis samma betyg.

    Sedan känns det märkligt att beskriva tyckande som diskriminering också. En åsikt är en åsikt. Vad som däremot vore diskriminerande vore om man tog in barn till privata musikskolor baserat på kön snarare än hur musikaliska de är. Eller om löner och royalties vore olika beroende på artistens kön.