Sajten, Skivor, Spotify

Ingen nedgång av releaser på Spotify

I kölvattnet av lanseringen av Apple Music har det varit en del diskussioner om att Apple försöker få till exklusiva avtal med artister och förläggare. En genomgång visar dock att detta inte gått ut över Spotify. I alla fall inte än.

Jag har jämfört hur stor andel av de skivor som släpps i Sverige som också finns på Spotify för åren 2010-2015. För 2015 har jämförelsen gjorts till och med sista juli. Detta för att en del artister väljer att släppa sina skivor med en viss fördröjning på streamingtjänster.

Så här ser det ut:

Skivor på Spotify

Vi kan se att det är försumbar skillnad när det gäller de stora artisterna och förutom ett antal jazzmusiker är det bara Bob Dylan, Robert Plant, Taylor Swift, Prince och Lucinda Williams som inte släppt sin senaste skiva på Spotify.

Bland medelstora artister finns en liten nedgång men en tänkbar orsak kan vara att det finns artister som väntar med att släppa sina skivor på Spotify.

Om man tittar på samtliga skivor som släppts i Sverige sedan början av 2010 så finns 86,6% av dessa representerade på Spotify.

Återkommer om ett år med en ny uppdatering.

Standard
Skivor, Spotify

Bästa nya musiken på Spotify

Spotify har beslutat att avsluta satsningen på appar. Jag har därför tagit bort Kritiker.se-appen från Spotifyklienten. Men det kan funka ändå.

Sedan någon vecka tillbaka kan du prenumerera på spellistor som uppdateras automatiskt med de bästa nya låtarna från vår databas. Bara ny musik. Inga gamla trötta ”rekommendationer” från Spotifyalgoritmerna.

Kritiker.se: A-listan

Tjugo nya låtar av etablerade artister. Direktlänk.

Kritiker.se: B-listan

Tjugo nya låtar av mindre etablerade artister. Direktlänk.

Genrespecifika spellistor

Dessutom finns det genrespecifika spellistor:

Och för alla folkmusikstalibaner därute:

Albumtips.se

Utöver detta pågår utveckling av nya webbtjänsten Albumtips, en discoverytjänst för nya skivor som skapar personliga spellistor till din egen Spotify-profil. För lite mer seriöst lyssnande. Testa gärna, och lämna feedback.

Vägra gammal musik. Det finns för mycket bra därute.

Standard
Filmer, Sajten

Bästa filmerna på Netflix och Viaplay

Försöker mig på lite ny funktionalitet för att hjälpa dig att hitta guldkornen i streamingtjänsterna Viaplay och Netflix. Två nya sidor på Kritiker.se har sett nytt ljus, de bästa filmerna på Netflix och de bästa filmerna på Viaplay.

Du kan nu sortera filmerna i respektive tjänst utbud utifrån:

  • Medelbetyg från svenska kritiker.
  • Premiärdatum på bio.
  • Premiärdatum på Netflix/Viaplay.
  • Medelbetyg på IMDb.
  • Titel.

Det går också att filtrera på filmerna på:

  • Datum (årtal, senaste [x] åren etc.).
  • Betyg (1-5).
  • Genre.
  • Vilka som recenserat filmen.

Säg att du är sugen på att se ett relativt ny drama och har tillgång till Netflix och Viaplay. Filtrera på Senaste fem åren samt Drama och du får följande resultat:

netflix viaplay

 

Rätt smidigt om jag får säga det själv och även rätt kul att jämföra professionella betyg med svennebanan-betyg (=IMDb).

Implementationen bygger inte på officiella API:n så det är oklart hur länge denna funktionalitet kommer att fungera. Kritiker.se är inte förknippade med Viaplay eller Netflix på något sätt och jag får inte betalt för dessa nya tjänster.

Standard
Sajten

Bästa julölen 2014

Vad f-n, tänker du nu. Skall Kritiker.se ägna sig åt julöl? Popmusik och öl kan i och för sig konsumeras ihop men då oftast bra musik i kombination med intetsägande festivallager i plastmugg. Eller ingenjörsölnördar som avnjuter en Westvleteren XII men som aldrig kommit i närheten av Syro på 180 gramsvinyl. Låt oss ändra på det.

Det har inlägget kommer att avslöja årets bästa julöl utifrån recensionsbetyg från tolv olika recensenter. Du kommer också att få reda på vilket öl som är mest prisvärt, vilka öl som provarna är mest oense om samt medelbetyget på Pripps julöl. Bara en sån sak. Men först teori.

Det heter inte öl. Längre.

Ingen med någorlunda intresse för trender kan ha missat det explosionsartade intresset för hantverksöl (ja det heter så, säg aldrig bara ”öl” när du pratar med en ingenjör) i Sverige de senaste åren. Bryggerier startar varje vecka i nedlagda industrilokaler, finkrogarna adderar öl till sina avsmakningsdryckespaket, och inga kundmöten existerar längre inom it/media-branschen varannan fredag klockan 10. Så kan det gå när nervösa innerstadsbor varit i San Francisco och ätit pulled pork eller ceviche i en food truck och sköljt ner med en humlebombad IPA. Stackars maltwhiskyproducenter och vitrinskåpstillverkare.

Om Amaroneöl

För oss som är vinnördar är Amarone ett skällsord. Det handlar dels om att visa att man kommit längre i mognadsfasen än de med nyvunnet vinintresse, men också om att Amarone är ett väldigt lättillgängligt vin. Om man delar upp subkulturen vinnörd i tre delar där den första är svennebanan, mittenfasen Amarone och slutfasen konnässör så inser du att de som tillhör den sista fasen ser Amarone som ett skällsord, problemet är bara att lämna mittenfasen.


Denna uppdelning kan användas för i princip alla subkulturer. Själv använder jag ofta skällsorden Amaronefilm (för exempelvis Interstellar), Amaroneresa (långweekend till Kreuzberg) och Amaroneskiva (skivor med Arcade Fire, The National, Lykke Li etc.) men prova själv att applicera för de intressen du har. Amaroneöl är, du gissade det, IPA, och imperial stout. Öl som är populär, lättillgänglig och en oftast endimensionell smakupplevelse.

Oseriös betygsättning

Sammanställningen nedan bygger på recensioner från tolv olika recensenter från tidningar, bloggar och tidskrifter. Det framgår inte, men jag utgår från att ölen har provats öppet. Detta är ett stort problem då förväntningar ofta återspeglas i betyget. Vet du att du provar en Evil Twin eller något ovanligt som isländsk öl är det stor sannolikhet att betyget oförtjänt blir ett pinnhål högre. Och vet du att du dricker en Amaroneöl och bara varit ingenjör i några år så blir det en femma by default. Lite som att betygsätta First Aid Kit, jazz eller Göteborgssymfonikernas konserter. Därför provar jag alltid blint, och det bör professionella skribenter göra också. Punkt.

Årets bästa julöl

Jag har gått igenom betyg från tolv olika provningar:

Som gräns för att komma med i sammanställningen har jag satt minst fem recensioner. Betygskalan är som vanligt från ett till fem.

# Namn Betyg
1 Hibernation Ale 4,50
2 Oppigårds Winter Ale 4,47
3 Mohawk Whiteout 4,27
4 St Peter’s Winter Ale 4,27
5 Anderson Valley Winter Solstice Seasonal Ale 4,19
6 Lagunitas Sucks Holiday Ale Brown Shugga Substitute 4,18
7 Sigtuna Midvinterblot 4,14
8 Mikkeller Til/fra/via 4,10
9 Anchor Christmas Ale 3,98
10 Jämtlands julöl 3,98
11 Dugges Christmas Idjit! 3,98
12 S:t Eriks & Mathias Dahlgren Winter DIPA 3,97
13 Mohawk Blizzard 3,93
14 S:t Eriks Orange Imperial Porter 3,93
15 Electric Nurse Underbar jul vinterporter 3,90
16 Thornbridge Smoked Winter Porter 3,87
17 Sigtuna Winter IPA 3,82
18 Fuller’s Old Winter Ale 3,81
19 Christmas Eve at a New York City Hotel Room 3,79
20 Jólabjór Smoked Bock 3,76
21 N’Ice Chouffe 3,73
22 Bellerose de Noël 3,73
23 Liefmans Glühkriek 3,65
24 Nils Oscar kalasjulöl 3,62
25 Thornbridge Winter Imperial Stout 3,59
26 Mysingen Midvinterbrygd 3,58
27 K9 Winter Ale 3,57
28 Boucanier Christmas Ale 3,47
29 S:t Eriks Winter Session IPA 3,45
30 Midtfyns Jule Stout 3,43
31 Sigtuna Christmas Lager 3,43
32 Samuel Adams Winter Lager 3,42
33 O’Hara’s Christmas Velvet 3,41
34 Slottskällans Winter eko 3,41
35 Wisby julbrygd 3,41
36 Shepherd Neame Christmas Ale 3,37
37 Santa Paws 3,36
38 Jacobsen Golden Naked Christmas Ale 3,36
39 Sleepy Bulldog Winter Ale 3,31
40 Nisse 3,25
41 Mohawk Snowmelter 3,12
42 S:t Eriks julale 3,05
43 Pistonhead Christmas Carol 3,01
44 Mikkeller Drinkin the Snow 3,00
45 Mikkeller Santa’s Little Helper 2,89
46 Designbrew Juleko 2,88
47 Störtebeker Weihnachts-Bier 2,85
48 Mariestad julöl 2,75
49 Grebbestad julöl 2,68
50 Hale to Winter 2,56
51 Falcon julöl 2,55
52 Eriksberg julöl 2,35
53 Eriksberg julbordslager 2,10
54 Three Hearts julöl 2,04
55 Spendrups julbrygd 1,91
56 Sofiero julöl 1,76
57 Pripps blå julöl 1,58

Som nummer ett hittar vi alltså Hibernation Ale från Great Divide Brewing Co, 29:90:- för en flaska på 35,5 cl. Ett bryggeri som bildades 1994 i Denver, Colorado och världens 23:e bästa bryggeri enligt ölnördsajten Ratebeer. Alkoholstark, överjäst, amerikansk. Blir inte mycket mer Amarone än så. Precis i hälarna hittar vi Dalarnas stolthet Oppigårds Winter Ale, ett öl som legat i topp år efter år i sådana här provningar.

Hibernation-Ale-Featured

I botten prenumererar som väntat storbryggerierna (big no no i ölkretsar) på platserna och tar de sju sämsta placeringarna, eller åtta om man inte räknar Brutal Brewing som ett oberoende bryggeri. Allt annat skulle vara förvånande då man kör med öppen provning. Som övning till läsaren lämnas att blindprova nummer 1, 17, 26, 36 och 39 för att se om rankingen blir liknande. Testa gärna också att prova Falcons julöl blint mot Sigtunas eller Samuel Adams vinterlagers.

Varians

Öl som alla tycker om är knappast särskilt karaktärsfulla. De har sällan något motstånd, skaver inte och saknar bismaker. Jag brukar kalla dem för elcykelöl efter min ingenjörsgranne som inte gillar beska öl och som cyklar elcykel till jobbet.

Om vi tittar på de tjugo öl som fått högst betyg så ser variansen mellan betygen ut så här för dem:

Varians julöl

Jag skulle tro att Anderson Valley Winter Solstice Seasonal Ale, S:t Eriks Orange Imperial Porter samt Sigtuna Winter IPA är något roligare köp än exempelvis Lagunitas ale enligt formulär 1A.

Om vi tittar på samtliga betygsatta öl så går meningarna mest isär om Mikkellers Santa’s little helper medan recensenterna är mest ense om Grebbestads julöl och Evil Twins Christmas Eve at a NYC hotel room.

Prisvärde

Nu har vi tittat på kvalitet samt ölen som potentiellt tar ut svängarna lite. Återstår att se vilka öl som är mest prisvärda att köpa. Jag har räknat ut detta genom att först ranka ölen enligt betyg och sedan enligt pris/cl. Skillnaden i ranking avgör sedan prisvärdet.

Det här är de tio mest och de fem minst prisvärda julölen 2014:

# Namn Kr/33 cl
1 Oppigårds Winter Ale 18,50
2 St Peter’s Winter Ale 18,50
3 Jämtlands julöl 18,00
4 Fuller’s Old Winter Ale 16,00
5 Electric Nurse Underbar jul vinterporter 18,50
6 Anderson Valley Winter Solstice Seasonal Ale 23,00
7 Sigtuna Midvinterblot 23,50
8 S:t Eriks Winter Session IPA 18,00
9 Samuel Adams Winter Lager 17,00
10 Lagunitas Sucks Holiday Ale Brown Shugga Substitute 25,00
[…] […] […]
53 S:t Eriks Orange Imperial Porter 33,00
54 Designbrew Juleko 23,50
55 Jacobsen Golden Naked Christmas Ale 26,50
56 Mohawk Snowmelter 33,00
57 Mikkeller Santa’s Little Helper 30,00

De öl som har ett pris som precis motsvarar kvalitén är Mikkeller Til/fra/via samt, (konstpaus), Pripps blå julöl. Av industribryggeriernas julöl är annars Mariestads det mest prisvärda.

Köpråd

Så vad skall du då köpa? Det beror lite på i vilket sammanhang ölen skall drickas.

Med hopp om en riktigt god jul.

/Marcus, ingenjör, d3marcus på Untappd.

(Parmiddagskortet av Don LaVange, CC BY-SA 2.0)

Standard
Sajten, Skivor

Idiotiskt kameraförbud på Way Out West

Det här inlägget skulle kunna vara en hyllning till musikfesten Way Out West och de grymma artisterna som spelar där. Det skulle kunna vara obetald reklam och goodwill för en festival som vill se sig som progressiv och framåtskridande. Men det är det inte. På grund av dess stockkonservativa kameraförbud.

Kl 14.18 i går löste jag in mitt fredagspass till Way Out West á 840:-. Som ett par tidigare år hade jag med mig min kamera för att ta privata bilder att publicera på sociala medier och eventuellt på Flickr under Creative Commons-licens.

Kl 14.25 blev jag stoppad i den glesa inpasseringskontrollen med hänvisning till att min kamera hade ett objektiv med större brännvidd än 55 mm. Jag blev hänvisad till effektförvaringen utanför området.

Kl 14.27 hade mitt biljettpris stigit till 890:- och på en direkt fråga till effektförvaringen om vilken försäkring som täckte min kamera och mitt objektiv á 14 000:- fick jag svaret ”ditt kvitto är din försäkring”. Ett kvitto med texten ”1 st jacka”.

Kvitto

Förklaringen jag fick till kameraförbudet var att ”det var för artisternas skull”. Men detta kan inte komma som en överraskning för festivalledningen – det går att ställa krav på sina leverantörer. Man har uppenbarligen varit framgångsrik med kravställande när det gäller matleverantörer då alla serverar vegetarisk mat.

Jag kan garantera att det finns ett stort antal hungriga, intressanta och mindre etablerade artister som skulle göra vad som helst för att synas på Way Out West och exponeras så mycket det bara går för, och av, sina fans. Men dessa blir svåra att boka eftersom lineupen innehåller dinosauriedinosauriebokningar som Motörhead, indierockdinosauriebokningar som The National (för tredje gången, gääääsp) och Sommarkryssetbokningar som Oskar Linnros.

Man kan ju också tycka att en av Sveriges största musikfestivaler är fel scen att uppträda på om man inte vill hamna på bild eller synas. Då kanske man bör spela på Potatisfestivalen i Alingsås, eller inte alls.

Förbudet är också inkonsekvent ur ett rent fototekniskt perspektiv, även om jag förstår att man vill göra det lätt för sig. En fullformatskamera med 55 mm brännvidd blir rejält diskriminerad jämfört med en förstagångsförälderskamera med APS-C-sensor. Likaså kan en mobil som Nokia Lumia 1020 med en brännvidd på 26 mm men med 43 megapixelssensor ta rejält mycket mer detaljerade bilder än säg en ny fullformatskamera som Sony A7s (inga andra jämförelser i övrigt).

Informationen om denna regel har också varit under all kritik. Jag har följt Way Out West i samtliga sociala medier sedan starten och aldrig någonsin hört talas om detta förbud. Visst, det finns en text om det gömd bland övrig information på hemsidan men de är knappast på det sättet som information sprids mest effektivt till dagens festivalbesökare.

Så några tips till festivalledningen inför 2015.

  • Boka inte band som ställer krav på specifik kamerautrustning. Om Roskilde, med tre gånger så många artister, klarar av det så skall ni nog också fixa det. Hellre mindre etablerade band utan fotoförbudskrav än dinosaurier med.
  • Om ni ändå skall ha kvar de här reglerna, informera om dem ordentligt. Vi vet redan nu att The National kommer att spela nästa år så ta ett av de peppinläggen och ägna det istället åt relevant information som att endast kompakt- och förstagångsförälderskameror är tillåtna på Sveriges mest progressiva musikfestival.

Avslutningsvis några foton från Way Out West 2012. Jag vill varna känsliga läsare att dessa kort sannolikt kommer att förstöra, eller redan har förstört, dessa artisters karriärer.

Blur

Blur, facit: Ingen ny skiva enligt Damon Albarn. Kan bero på att låttexterna inte blev färdigskrivna i Hongkong 2012, då musiken spelades in. Eller på att fans tog foton på bandet under Way Out West 2012.

First Aid KitFirst Aid Kit, facit: Tredje skivan totalsågad av tv-kritikern Kjell Häglund, som också ifrågasatte hela det svenska musikkritikeretablissemanget. Kan bero på att tredje skivan är melodimässigt svagare än de två första. Eller på att fans tog foton på bandet under Way Out West 2012.

Afghan WhigsAfghan Whigs, facit: Nya skivan Do to the beast fick hyfsade recensioner men har hittills inte sålt lika bra som föregångaren 1965 från 1998. Kan bero på att musikkonsumtionsmönstret förändrats de senaste 16 åren. Eller på att fans tog foton på bandet under Way Out West 2012.

Vakna Way Out West, det är 2014 nu.

Standard
Skivor

Begränsad betygsinflation 2013-2014

Professionella recensioner är dödförklarade på de sociala mediernas altare. Bespottade och hånade. Helt otidsenliga. Du vet kidsen får alla sina Soundcloudtips från obskyra, helt unika bloggar som inga andra läser. Lovar. Professionella recensioner är såååå 1996. Hänger du inte med, gubbjävel?

Det är så det låter 2014 och det antyds att svensk musikkritik marginaliserats till spellistetipsande på Twitter och de korta recensioner som verkligen skrivs har drabbats av betygsinflation. Men är det så?

Medelbetyg

Tittar vi på 2013-2014 så ser vi en ökning på sex procent jämfört med 2005-2012. Så är det med det. En inflation på knappt tre procent per år. Aningen högre än Riksbankens inflationsmål på två procent.

Den professionella recensionen är inte död. Musiktips på inflytelserika bloggar gör likadant med lyssnandet bland kidsen som Popredaktionen gjorde 1993, det blir väldigt likriktat. Spotifys discoverytjänst ändrar inte heller på det, där är det snarare svennebanans musiksmak som du ”tipsas” om. Hur ofta har du fått ett bra tips från Spotify om en okänd, oetablerad artist?

Standard
Filmer, Sajten

Nöjesredaktionerna som betygsätter filmer som alla andra

Förra veckan publicerade jag en artikel om hur kritiker på de svenska nöjesredaktionerna betygsätter skivor. Nedan finns samma information, fast för filmer. Och ja, Plaza Kvinna sätter inte samma betyg på chick flicks som Dagens Nyheter.

Det härliga med att skriva blogginlägg som glad amatör är att man aldrig vet hur många som läser dem. Nu följs den här bloggen av en hel del branschfolk och nöjesjournalister vilket resulterar i några rewrites varje år, och i bland till och med inslag i Aktuellt. Oftast kan man komma undan med vad som helst, men en lyckosam retweet från exempelvis @jangradvall eller @ametistametist kan leda till att man får ett gäng doktorander i numerisk analys som läsare. Då är det inte tyckande som är avgörande.

Förra inlägget fick doktorandkritik för att det inte gick att jämföra medelbetyg av en journalist med nöjesredaktioner av olika storlek. Jag kan hålla med om att det inte håller i en publicerad artikel. Så till alla doktorander där ute:

[Start på meddelande] Dessa inlägg är mest till för att underhålla [Slut på meddelande].

Återgå till Fouriertransformerna.

Så här ser korrelationen mellan en nöjesredaktions betyg på filmer och medelbetyget ut. 1,0 är ekakt korrelation, 0,0 är helt olika. Klicka för större diagram.

Filmbetyg

Som total population har de 1 000 senaste filmerna som gått upp på svenska biografer valts.

Metros korta recensioner är det som är mest generiska, medan Aftonbladet och Kommunalarbetaren har en större benägenhet att sticka ut när det gäller betygsättningen.

Jag har också tagit med Plaza Kvinna då jag misstänker att deras överbetyg på romantiska komedier med Hugh Grant och Martin Stenmarck skiljer sig från mängden. Det gör de.

Har även med Toppraffel som kanske inte har den journalistiska kvalitet som många andra redaktioner har. Men som en enfant terrible vid sidan av kritikerankdammen är det ibland uppfriskande läsning. Och betygsättning.

Vilka filmer är det då som kritikerna är helt ense om? Långa barnsagor om håriga tår? Nej. Fast & Furious? Nej. Mellanmjölksfilmer? Ja.

Filmer

Så här spännande ser betygen för Hallam Foe (nån som kommer ihåg den?) ut:

Hallam Foe

Vattendelaren nummer ett är The Fountain av Amaronefilmernas chefsamarone Darren Aronofsky.

Mytologi, vidskepelse, andra Mosebok, buddhism, taoism, new age, science fiction, fantasy och romantik, you name it, samlas kring ett gemensamt tema om livets och dödens hemlighet, blandas i en sinnesrubbat rörig tidsstruktur och bildar ett lika pretentiöst som oavsiktligt löjligt, pseudoexistentiellt dravel, som i sin tur uppställer ett stort mysterium: hur kan ett sånt oljetankerlass visuell extravagans alstra en sån obarmhärtig leda hos åskådaren? /Sydsvenskan

The Fountain är lika mycket konst som film, men hänfaller aldrig åt lättglömda pretentioner. Tvärtom. Långt efter att ljusets släckts tänker man fortfarande på filmens storslagna poetik. Aronofsky har just nått en position på de stora regissörernas svårnavigerade stjärnkarta. /Moviezine

The fountain

Så kan det gå.

Standard
Skivor

Svart på vitt, flockbeteende bland musikkritiker

Kjell Häglund driver tesen att svenska musikkritiker har ett flockbeteende att okritiskt hylla First Aid Kits nya skiva. Jag drev själv denna tesen när The Knifes skiva kom ut för ett år sedan, men stämmer det verkligen? Låt oss räkna.

För att beräkna hur likriktade betygen är för recenserade skivor har jag räknat ut variansen av betygen. Låg varians innebär likriktade betyg medan hög varians innebär att kritikerna tycker olika.

Tittar vi på samtliga recenserade skivor mellan 2006 och 2014 med minst 18 betygsatta recensioner så är medelvariansen 0,45 för betygsskalan 1-5.

Stay Gold har en varians på 0,33 och har således mer konforma betyg än det genomsnittliga albumet som recenseras i Sverige. Det finns dock album där kritikerna har ett klart större flockbeteende.

Om vi jämför Stay Gold med andra hyllade skivor (medelbetyg >= 4,0) som har ungefär lika många betygsatta recensioner (18-22) får vi fram följande resultat:

Varians

Vi kan konstatera att det finns andra svenska album där betygen från recensenterna är mer likformiga, bland annat Hurulas debut från tidigare i år.

Om vi tittar på ett större urval av skivor så är det Damon Albarns Everyday Robots som ligger i topp med en varians på endast 0,04! Här kan vi snacka om seriös konsensus.

Damon

Även skivor med Louise Hoffsten, Salem, Richard Hawley och Gillian Welch har väldigt konforma betyg.

I andra änden, dvs. vilken skiva som kritikerna är mest oense om hittar vi The Knifes Tomorrow, In A Year med en varians på 1,95. Kanske inte helt oväntat när genren är elektroniskt opera.

Knife

Andra skivor där kritikerna tycker mycket olika är Jónsi & Alex: Riceboy Sleeps, Rival Sons: Head Down, Prodigy: Invaders Must Die samt Mercury Rev: Snowflake Midnight.

Slutligen kan man fundera över hur intressant en skiva är om kritikerna tycker precis samma. Finns det något som skaver, något som utmanar, eller är det bara ett bra hantverk? I fallet med Stay Gold är jag beredd att hålla med Kjell Häglund.

En sak är dock säker. Att tjugo redaktioner väljer att skriva om ett etablerat band som First Aid Kit och ingen större redaktion väljer att skriva om debutanterna No Coda är inte till gagn för vi som är musikintresserade.

Standard
Skivor

Musikkritikerkorrelation mot medelbetyg

Ingen som är intresserad av musikkritik har väl missat Kjell Häglunds krönika om att musikkritiker förvandlats till hyllningsjournalister, detta exemplifierat med betygen på First Aid Kits Stay Gold och Håkan Hellströms rekordkonsert på Ullevi. Men vilka tidningar är det som följer Pitchfork John mest respektive minst?

Det skall sägas direkt att statistiken som visas nedan är per redaktion. Det hade så klart varit önskvärt om den istället hade varit per journalist men jag har tyvärr inte den informationen. I ett fall går det dock att härleda till en journalist, Jan Gradvall på DI Weekend.

För att ta reda på vilka redaktioner som vågar sätta betyg som avviker från övriga skribenter har jag beräknat korrelationen mellan en redaktions betyg på en skiva och medelbetyget för skivan. Minst fem betyg på skivan krävs för att den skall komma med i urvalet.

Ett värde på 1 är helt överensstämmande med medelbetyget medan 0 är helt olika.

Så här ser det ut, sorterat efter den redaktion som är mest benägen att sätta betyg som alla andra:

Korrelation

Statistiken bygger på recensioner från 2006-2014 och innefattar i medel 2 000 albumbetyg för respektive redaktion.

Vi kan konstatera att Jan Gradvall och Sydsvenskans kritiker är de som är mest benägna att inte sätta betyg som övriga journalister. Så Kjell kanske borde valt en annan kritiker att exemplifiera med.

Tittar vi specifikt på Gradvalls betyg så är han mest avvikande i sina recensioner av Death Cab For Cutie: Codes and keys, Magnus Ekelund & Stålet: Dödskult, The Darkness: One way ticket to hell samt Babyshambles: Sequel to the prequel. I samtliga dassa fall har han satt betydligt lägre betyg än övriga recensenter.

Standard