Filmer

Skillnaden mellan Spotify och Netflix

Jag blev tagen på sängen över den spridning som bloggposten om streamingtjänsternas utbud av nya filmer fick. Den här bloggen har ett femtiotal läsare varje dag. Tills i förrgår. Då hade den över 10 000 läsare och undersökningen omnämndes av bland annat SVT:s Aktuellt, Metro, IDG och Feber. Tack för uppmärksamheten!

Representanter för Netflix, Viaplay och Filmnet har varit i kontakt med mig och framfört synpunkter, bland annat att det är irrelevant att jämföra filmstreamingtjänster med Spotify då licensieringen ser annorlunda ut för film. Min utgångspunkt är dock konsumentens och inte leverantörens, och med den musikstreamingkonsumtion vi blivit vana vid i Sverige är det kanske inte så konstigt att reaktionerna blivit starka.

* * *

Men hur skall vi använda vår konsumentmakt för att få ett större utbud av streamad film?

Vi kan börja med hur det ser ut för musik, det är klart enklare. Ungefär 70% av de skivor som släpps i Sverige släpps samtidigt på CD, digitalt köp och på streamingtjänster. 10% släpps inte som streaming överhuvudtaget, eller släpper promovarianter av skivorna med endast ett par spår tillgängliga på streamingtjänster. Övriga 20% väntar med att släppa sina skivor på streamingtjänster tills de mest intresserade köpt albumet på Statoil, ICA Maxi eller på iTunes. På fackspråk kallas detta för betalfönster.

Detta betalfönster kan variera i längd, exempelvis släppte Peter LeMarc sin nya skiva på Spotify ungefär tre veckor efter CD-releasen, medan Adeles 21 tog nästan ett år på sig innan den hittade till Spotify. Kanske en bra strategi då det är det bäst säljande albumet i hela världen på senare år.

Det är alltså detta vi är vana vid när vi konsumerar musik i Sverige. Nu till film.

Gustav Grundström på Viaplay tipsade om denna artikel som beskriver hur betalfönster fungerar i filmbranschen. Om du inte orkar läsa igenom hela den kommer här en sammanfattning. Följande betalfönster används:

  1. Biofönstret, dvs den tid som filmen går på biografer, vanligen fyra till åtta veckor.
  2. Bio-/hotellfönstret, då en film kan visas som betalfilmer på hotell samt på långflygningar. Kan överlappa biofönstret, men jag är osäker på hur applicerbart detta är i Sverige.
  3. DVD-köpfönstret, då dvd:er kan köpas, ungefär tre till sex månader efter biopremiären.
  4. DVD-hyrfönstret, då dvd:er kan hyras. Överlappar dvd-köpfönstret men kan ligga med en till fyra veckors eftersläpning.
  5. TVOD (Transactional Video On Demand)-fönstret, då filmer kan hyras digitalt styckvis, exempelvis hos Viaplay, Voddler, Headweb, CDON, SF Anytime och så vidare. Ligger oftast några veckor efter DVD-hyrköpet.
  6. SVOD (Subscription Video On Demand)-fönstret, då filmer görs tillgängliga för prenumeranter av en streamingtjänst som exempelvis Netflix, Viaplay och Filmnet. Undersökningen jag gjorde tidigare i veckan visade att de nyaste filmerna hot Netflix och Viaplay görs tillgängliga 11 månader efter biopremiären. I detta fönster ingår också traditionella filmkanaler som distribueras över sattelit eller kabel.
  7. TV-fönstret, då filmen visas i TV4 på lördag kväll, med avbrott för TV4 Nyheterna.

* * *

För att få ett bättre utbud i SVOD-fönstret gäller det att utnyttja vår konsumentmakt, och det gör vi genom att minska efterfrågan i de fönster som ligger tidigare. Det vill säga, köp inte DVD:er, hyr dem inte hos DVD-handlaren och hyr inte filmer styckvis hos din VOD-leverantör. Först då får vi en konsumtion som mer liknar hur vi konsumerar musik.

Jag tror också att det kan vara bra med mer differentierade prenumerationstjänster hos SVOD-leverantörerna. 399:-/månad och tillgång till filmer motsvarande DVD-köpfönstret, 299:-/månad med ytterligare någon månads fördröjning osv.

Standard
  • Tim

    Tycker du att man som konsument ska utnyttja sin ”makt” för att göra SVOD-fönstret bättre eller är det en ironisk ”uppmuntran” för att bevisa hur lönlöst det är att drömma om Netflix som en ny Kvarnvideo, Hemmakväll eller filmavdelning på ett Stadsbibliotek om några år?

  • Bruke Banner

    Det filmbolaget måste förstå är att vi konsumenter inte ger ett jävla någe för deras fönster. Jag går inte på bio. Jag hyr inte film i butik. Jag köper inte ”konsumtionsfilm” på DVD/BD för 150-200kr för att se en gång. Jag klickar fram mina filmer på datorn/mediaspelaren. Finns inte produkten tillgänglig, så vänder jag mig till gratiskonsumtion från piraterna. Vi har pengar, vi vill betala – men vi är filmintresserade och vill se filmen tidigt. Finns inte filmen när jag klickar här, då klickar jag där. Simple as that.

    • magiul

      Men du är ju knappast den normale användaren och att säga ”vi konsumenter” som att du för allas talan känns rätt befängt. Så här fungerar jag (och jag är inte heller en normal konsument):

      Jag går på bio ca 10-15 ggr/år, och köper kanske 30-40 filmer/år på DVD/BD för mellan 50-100 kr/st och kanske 3-4 lite nyare releaser a la 150 kr/st. Jag laddar ner ungefär lika mycket som jag köper. Jag är filmintresserad, jag har pengar och jag går på bio så jag får se filmen så tidigt som möjligt i bra kvalitet.Men jag uppskattar även äldre filmer och tittar gärna igenom äldre filmer flera gånger när jag är på humör för det. Den våta drömmen vore om IMDb skulle göra alla filmer i deras databas tillgänglig för streaming med svenska undertexter. Netflix är långt därifrån. Men det är ett steg på vägen. För 79 kr/mån är det inte omöjligt att jag behåller Netflix ett tag efter att året tagit slut. För frugan vill alltid se romantiska filmer, och jag köper inte såna till min filmsamling.

  • Pingback: Tiden från biopremiär till dvdpremiär allt kortare | Bloggen | Kritiker.se()